baronalex

Man vill bara sitta och tänka. Det är väl hösten som gör det antar jag.

Men jag gillar hösten, det är mörkt inte kallt, och städerna fylls med ljus.

Allt inhusliv vaknar igen.

Man hör inga barn som spelar fotboll på gården längre, det enda man hör är grannens tv.

Nackdelen är väl att det regnar mer än vad det gör på sommaren.

'

Jag minns i varberg, fast det var på våren iofs, så satte jag mig och tittade på havet.

Jag kunde sitta där i min klippskreva och bara titta på havet. Givetvis fylldes mina öron med musik som förstärkte min känsla. Det är lätt att man leder bort tankarna annars har jag märkt, att man börjar tänka på det positiva och glömer bort det man skulle tänka på från början.

'

Fast det är också en intressant grej, tankebanor.

Hur man går från en tanke och sedan hamnar man någon helt annanstans.

Nästa gång du gör det, försök då följa din tankebana bakåt för att se hur du hamnade där du är.

Det är ganska kul faktiskt.

'

Jag sitter och letar efter ett ord, jag hade innan, det kan jämföras med emotionell (om det nu är ett svenskt ord).

Ha, jag hittade det, sentimental!

'

Hursomhelst, varför jag valde att skriva idag är för att jag har blivit sentimental två dagar i rad.

Jag har sett några fåniga romantikfilmer, a lot like love och i love you beth cooper.

Fördelen med att se filmer igen är att man vet att man inte spiller sin tid på en dålig film och man vet vad man får, en ytterligare är att man kan gå och lägga sig när man känner för det.

A lot like love, det är en fin film, jag gillar den, helt klart en i min stil!

När jag ser en sådan film så blir jag sentimental.

Jag börjar tänka paralleller till mitt liv. Vad jag borde göra, hur jag vill ha det, hur jag inte vill ha det.

Det är ganska intressant faktiskt.

Men för att vara helt ärlig så funderar jag just nu på varför jag skriver detta?

Kanske önskar jag bara att Du läste detta och därmed fick några egna tankar av det.

Problemet är att jag aldrig får reda på det.

Men vad spelar det för roll egentligen, det är ju inget som förändrar något.

Om det inte är Du som läser det, Du känner mig inte lika bra som Hon gör.

Nåja, förvirrande för er som inte är insatta i mina tankar. Men det är bra.

'

Jag kanske borde ta och skriva ner detta i ett privat medelande till mig själv för framtiden.

Jag vill ju ändå inte prata om det jag skriver om här, det är ju privat liksom.

'

En annan tanke som slog mig, tankebana, när jag skrev det om privata tankar.

Jag har en vän som tydligen inte kan kontrollera vad han säger när han blir upprörd.

Om man berättar något privat för någon så förväntar man (jag) att han ska hålla det hemligt i alla lägen.

Jag får svårt att lita på folk som inte kan vara tysta och alltid (i princip) veta vad de säger, vad orden har för innebörd. Jag hade en vän tidigare, så fort han började dricka alkohol så kunde saker och ting slippa förbi hans läppar. När jag lärde mig detta så tog det lång tid innan jag började berätta privata tankar, de få som finns, för honom igen. Gör nån något sådant fel så sitter det kvar länge.

Kanske är det jag som bedömmer olika saker olika allvarligt. Men det är ju upp till var och en i slutändan.

'

Nu på bara några dagar, säg en vecka, så har jag pratat med flera olika som bor på landet.

De får mig att sakna det som var förr, innan staden, innan varberg.

När man bodde på landet, ett eget hus.

En dag ska även jag ha det, långt bort från stan, mitt hus, min familj.

Det är kul vad drömmarna förändras.

Jag minns, läste, att jag skrev i ett inlägg för nåt år sen att jag bara ville ut på havet och segla jorden runt.

Nog vill jag det fortfarande, men det känns inte lika lockande längre.

'

Har märkt att mina senaste inlägg har blivit väldigt långa.

Men det är bra, då kanske inte du orkat läsa allt så slipper du tänka på vad jag tänker på.

Även om det mesta bara är ordbajsande som det så fint heter.

'

Jo förresten, det kommer inte hända i oktober.

Frågan är väl om det händer alls.

Vi får se hur länge jag orkar.

Jag minns när vi sågs sist, det var en fin kväll.

För jag minns inte dagen efter lika tydligt, även om vi sågs då.

Frågan är väl om Du tyckte kvällen var lika fin som jag.

Kul att folk på jobbet börjat fråga hur det går med Dig, ibland har jag svårt att inte prata.

Men det är ju trotsallt min andra familj, jag spenderar ju 45-50h i veckan med dom.

Det är mer än vad jag gör med någon annan.

'

Nåja, nu ska jag sova, end of discussion.

'

Säg idag till exempel, hela dagen har jag planerat och velat se filmen Three Musketeers, men när vi väl kommer dit så väljer de andra att se andra filmer. Ja, filmER. Två väljer att gå och se filmen Colombiana som jag redan sett och för övrigt är en grymt bra film. De andra tre väljer att se filmen Johnny English Reborn. Där står jag i mitten som samlat alla för att se på Three Musketeers. Eftersom jag redan sett Colombiana så blir jag tvungen att följa med på JER för att inte förstöra för de andra genom att åka hem som jag egentligen ville.

Så nu är jag bitter för att jag förstörde kvällen med att se en film på bio jag inte ville se.

'

Men vart jag vill komma är att jag/vi är sjukt ombytliga, förändringsbenägna.

Man vill en sak ena dagen, nästa vill man något helt annat.

Eller hur är det?

Vilket är det man egentligen vill?

Kan det vara så att man tänkt den andra tanken först nån gång och sedan går tillbaka till den omedvetet?

Eller är det bara stundens ingivelse som ger dig tanken och du sedan handlar efter den?

'

Frågan är;

Pratar jag om filmval, livet eller något helt annat nu?

Fundera på det medan jag drar upp ett annat exempel.

'

När jag var ung, för tio år sedan (ja jag minns så långt tillbaka), så lyssnade jag på en viss musikstil, techno/trance/goa.

När jag blev äldre gick jag över till hårdrock/metal.

Nu har jag fått höra några sjukt bra trance låtar, läste ett reportage om en trance-kryssning.

Det har lett till att jag idag sitter och lyssnar till trance igen.

Det är att skapa musik, eller är det att sätta samman musik som någon annan skapat?

Hursom så låter det fantastiskt bra och jag blir sjukt sugen på att dansa.

Ställa mig på en stort dansgolv med flera hundra människor, laserstrålar, stroboskop överallt och bara dansa.

Är det lämplig musik?

'

Jag diskuterade detta ämnet, lämplig musik, med en vän förra veckan.

För honom så var hiphop musik som inriktade sig på sex och droger i princip.

För mig som alltid lyssnar på texterna så är det inte det. För mig så är budskapet sångaren, musikern, få fram det viktiga. Inte på vilket sätt han gör det.

Hur ska man annars kunna tolka musik?

Vad spelar det för roll om man gör som irländarna och sjunger deprimerande texter till glad musik?

Vad spelar det för roll om man gör som metalbanden och sjunger vad de tycker till hård musik?

Vad spelar det för roll om man gör som popparen och sjunger sin leda sång till led musik?

Vad spelar det för roll om man gör som hiphopparen och rappar fram sin musik?

Ingen.

Huvudsaken är ju fortfarande syftet med låten!

Vad vill låten säga mig?

Det spelar ingen roll vem som gör den, hur han gör den.

Huvudsaken är ju fortfarande fortfarande innebörden i låten, inte vad själva genren representerar för musik.

'

Jag är själv väldigt noga med vad jag lyssnar på.

Jag lyssnar alltid på texterna för att få fram innehållet i låten.

Hör jag inte vad han sjunger så tar jag fram texten och läser den, för att kunna förstå.

Jag hatar när folk tror en massa saker, bara för att man säger A betyder inte det att A är lika med B och C.

Lyssna till vad folk säger, hör vad de menar, tro inte, förstå.

'

Jag pratade med min praktikant om sanningen för nån dag sedan.

Hon lyssnade uppriktigt, ställde följdfrågor och var intresserad.

Men vad som imponerade mig var att hon kom ihåg vad jag sagt och var tacksam för det.

Jag är sällan den som pratar om sanningen på arbetet såvida inte folk tar upp det med mig, jag borde bättra mig här. Men det är på så vis jag har kommit in till hjärtat på de jag har pratat med, de har vänt sig till mig med öppna sinnen och kan därmed få ett svar som passar dem. Ett svar som är sanningsenligt, ett svar som de kan ta till sig.

'

Nu är jag väldigt offtopic!

Hursom, man är ombytlig, speciellt jag.

Jag har svårt att hålla fast vi det som rör sig, eller det som står still när jag rör mig.

Förbryllande?

Javisst, men det är svårt att tala klarspråk när man är förvirriterad :)

'

Ha en trevlig natt!

'

Med Vänlig Hälsning

Baron Alexander J Svensson

För att vara helt ärlig så minns jag inte, jag minns händelser kring händelsen, men inte det exakta datumet.

Jag vet iaf en som vet ett datum i närheten och därmed kan jag räkna ut när händelsen inträffade.

Jag vet iaf att det var på en torsdag, eller tisdag?

Jag minns inte, det var ett år sen...

'

Vad jag däremot minns är följderna av händelsen, hur jag hanterade det. Hur jag inte hanterade det...

Det var mycket som hände den hösten, allt som händer nu påverkades av den hösten.

En höst jag aldrig kommer att glömma! Men det sa jag i och för sig om datumet med.

Men jag kommer aldrig glömma dig.

'

Dagar, veckor går utan att jag tänker på dig. Sen kommer dagar, veckor då jag tänker på dig konstant, saknar dig. Du var en del av mig, en del av mitt hjärta som höll mina minnen från tonåren fantastiska, nu är de minnen med ett fasansfullt slut. Ett slut jag aldrig ens kunnat tänka tanken på. Du var så levande. Nu ett år senare tänker jag fortfarande på dig.

'

När jag först lärde känna dig så hördes vi av varje dag.

Sen hade vi ett långt uppehåll, men vi fanns fortfarande i varandras närhet.

Återigen på slutet så hade vi full kontakt igen, det kändes fantastiskt bra!

Men det är ett år sen nu.

'

Vi hade vår låt i början av vår relation.

I slutet hade vi återigen en låt.

Ett år senare kan jag fortfarande inte lyssna på låtarna utan att tänka på dig.

'

Vi var så lika, men uppenbarligen så olika.

Samma sätt att tänka på, men olika saker att tänka på.

Till en början ville vi samma sak, men sen;

Ville du ha mer nu, jag ville ha mer sen.

Kanske hade det kunnat slutat bättre om jag handlat annorlunda.

Kanske hade det kunnat sluta bättre om du handlat annorlunda.

Vad vet jag ett år senare...

'

Min farmor säger alltid, "det kommer i oktober, det har det alltid gjort".

Och nog gör det det.

Fyra år tidigare blev

Oktober månaden då jag försvann.

Fyra år senare blev

Oktober månaden då du försvann.

'

Jag har hittat en som gör mig glad.

Men jag vet inte.

Tänk om det är fel?

Tänk om det inte blir nåt?

Jag vet inte, jag är rädd.

Ett år senare står jag fortfarande osäker.

Jag vill ha din hjälp, dina råd.

Du tänkte som mig och hjälpte mig att finna rätta tankar när jag letade.

Det finns ingen som tänker som du, kan hjälpa mig som du.

Hur jag ska tänka, reagera, agera.

Nu får jag klara mig själv.

Jag är osäker.

'

I oktober kanske det blir annorlunda.

I oktober blir det annorlunda.

I oktober ska jag våga, trots att jag inte gör det.

i oktober ska det ske, utan dig.

'

Jag ser dig på bild.

Du ser ut att vara lycklig, att må bra.

Är det så, eller är det bara ett skal?

Vad vet jag ett år senare.

Ser du mig?

Ser jag ut att vara lycklig, att må bra?

Eller är det bara ett skal?

Vad vet jag, ett år senare.

'

Jag väntar på dig.

Jag väntar inte på dig.

Jag vågar inte vänta på dig.

Jag väntar på dig.

Jag saknar dig.

Min engel.

Jag saknar dig.

Ett år senare...