Tjuvlyssnat: Rasism
När jag satt på spårvagnen igår och spelade på iPhonen, utan att lyssna på musik så råkade jag höra en invandrare som satt och pratade med sin son. I början snackade han om X-box och grejer men sen sa han nåt som fick mig att börja lyssna, "Du ska säga att din pappa är från Nigeria, din mamma från "vad-han-nu-sa", men du, du är svensk!" Så pågick samtalet, pappan sa att han älskade sin son och att han inte skulle lyssna på de som retade honom osv. Pappan skulle senare köpa ett x-box till sonen som tröst.
'
Det samtalet fick mig att tänka till. När jag hör sådant blir jag ledsen, det kändes verkligen i mig. Jag vet att jag inte är ett helgon som älskar alla människor så som jag borde. Att reta ett barn är ju vansinnigt! Inte konstigt om han blir en ligist om tio år. Många tänker att man ska tänka på vad som händer i framtiden. Varför inte tänka bakåt en gång? De idioter som springer runt och förstör, hur hade de det för 10-15 år sedan? Kanske är det vårt, vi vita svenskars, fel? Varför alltid klandra dem och inte "oss"?
'
Hursomhelst, det finns många åsikter om invandrare/ny-svenskar, jag ska inte diskutera dem här.
Men vad jag vill ha sagt är att det där samtalet i alla fall fick mig att tänka till.
Kanske dig med?
